I bloggens begynnelse skrev jag ett inlägg om artificiell intelligens, AI, och illustrationer. Jag använder fortfarande en del AI när jag jobbar med Sagan om Kronotopen, men sällan för illustrationer. Faktum är att behovet av illustrationer i stort sett tog slut i och med det synopsis jag tog fram inför Bokmässan 2024.
Jag låter inte heller AI skriva eller översätta delar av Sagan om Kronotopen åt mig. Dels tycker jag det skulle kännas skamligt att låta AI sköta mitt författande. Dels tycker jag det känns lite osäkert att låta AI ta del av min berättelse, åtminstone innan den eventuellt blir antagen för utgivning.
Däremot använder jag AI för research. Det finns många frågor, allt från vad en valuta hette i ett visst land under renässansen till detaljer om krigföring, som AI helt enkelt kan svara på bättre och snabbare, än om jag skulle söka fram samma källor i en sökmotor.
Sammanfattningsvis skulle jag säga att jag inte kommer sluta använda AI helt, men att det numera sker med eftertanke och mer avsiktligt. Jag tror att det är bättre både för berättandet och för miljön. Nyligen skrev Anita Goldman i DN att en enda dialog med ett AI-verktyg kan kräva motsvarande en flaska vatten som nedkylning i datacentralen och att dialogen drar tio gånger mer energi än en vanlig sökning.
Till detta kommer också den geopolitiska problematiken och osäkerheten kring allt från immateriell upphovsrätt till lagring av data på andra kontinenter med oförutsägbara ledare. Därför har jag nyligen sagt upp mitt abonnemang på en känd amerikansk AI-tjänst och bytt till en europeisk dito.
Lämna ett svar