Förra veckans inlägg blev möjligen det längst hittills här på bloggen. Men hur författare kan tjäna sitt levebröd, och vilka följder såväl vidarediktning som AI får för dagens och framtidens kreatörer, är viktiga frågor.
Nyligen anklagades Mia Ballard för att ha låtit AI skriva boken ”Shy Girl”. Hennes förlag, amerikanska Hachette, har dragit tillbaka boken och stoppat publiceringen av hennes nästa bok. Enligt Dagens Nyheter har flera läsare larmat om att passager i boken är ologiska och därför verkade vara skapade av AI.
Jag vet ingenting om Mia Ballard eller hennes bok, och det kan mycket väl vara så att hon har låtit AI skriva delar av boken åt henne. (Hon medger att en ”bekant” som hon anlitat för att redigera boken, använder tekniken.) Men jag blir ändå en smula förskräckt över att ”bevisningen” är att vissa passager är ologiska?! Med tanke på vad jag just nu själv sitter och jobbar med, låter det snarare som att hennes bok skulle ha behövt lite mer redigering.
Men som sagt var; kanske har hon tagit hjälp av AI och kanske är det också så uppenbart som vissa läsare verkar göra gällande. Samtidigt lär hon först ha självpublicerat boken — mycket framgångsrikt, dessutom — innan den plockades upp av ett förlag. Jag kan inte låta bli att tänka att boken lika gärna kan ha fått ett oförtjänt snabbspår genom förlagets redaktion, när den istället borde ha satts under lupp av en redaktör.
Det jag vill komma till är att en redaktör antagligen hade kunnat ta hand om ”ologiska passager”, oavsett om det var författaren, AI eller en annan spökskrivare som var upphov till dem. För är AI egentligen någonting mer än en spökskrivare? Och vad är då fel med att ha använt AI? Det är ju knappast värre än när någon stor idrottsstjärna eller företagsledare ”skriver” sina memoarer, eller?
Och i fallet Ballard verkar ju AI-användningen ha straffat sig ändå, så kanske är AI-användningen inget större hot för etablerade författare. Än så länge.
Lämna ett svar