Förra veckan blev det inget blogginlägg, helt enkelt för att det var en stressig vecka på jobbet. Och då menar jag förstås mitt vanliga jobb; inte bokskrivandet. Men skam den som ger sig…
Arbetet med Sagan om Kronotopen har inte legat nere, utan befinner sig fortfarande i det produktionshelvete som kallas redigering. Om du har hängt med i bloggen minns du säkert att jag i vintras strök ett flertal kapitel för att göra berättelsen lite enklare och tajtare. Jag konstaterade redan då att dåvarande kapitel 7 skulle skrivas om, men att det skulle bli en sådan pärs hade jag ändå inte annat.
Faktum är att kapitel 7 nu är uppdelat i två kapitel, nummer 7 och 9, med ett nytt kapitel 8 insprängt mellan sig. Det gör också att boken som helhet blir två kapitel längre igen, men jag tycker ändå berättelsen blivit bättre av det.
Denna vecka har jag nått till kapitel 14 under redigeringen, vilket innebär att jag bara är dagar ifrån nästa nya – men sedan tidigare planerade – kapitel. Därefter är det förhoppningsvis inte långt kvar.
Samtidigt kan jag känna en slags press över att inte bli färdig, trots att jag inte har en tajt deadline att jobba mot. Och kanske är det just problemet. Jag är van att jobba mot deadlines, både på dagjobbet och från den tiden jag skrev för Sweden Rock Magazine. Jag borde nog bara sätta en deadline för mig själv, om jag inte vill fortsätta den här bloggen i en evighet utan att ha skickat in manuset till förlag.
Lämna ett svar