Ja, precis som Michael Corleone i Gudfadern 3 dras jag tillbaka in. Men inte till den kriminella världen, utan till sagans värd. För vad det är värt har manuset äntligen gått iväg till förlag, men resan dit var allt annat än spikrak.
Som du, käre läsare, möjligen kommer ihåg höll jag i vintras på att rumstera runt i slutstriden. När jag nu nådde de sista kapitlen i boken under formateringen, upptäckte jag ett ganska stort kontinuitetsfel. Alla tekniska hjälpmedel till trots bar det sig inte bättre än att jag fick skriva ut de sista kapitlen – två sidor på en A4 – och lägga ut dem över hela köksön. Sedan blev det till att gå fram med pennan. (Nej, det kom aldrig till sax och tejp, men det var nära.)
Jag är förstås glad att agenterna bara fick de fem första kapitlen av boken, men samtidigt kan jag inte låta bli att undra vad mer jag kan ha missat. Samtidigt stärker det min tes. Jag skulle ha kunnat lägga hundratals timmar på att finslipa Kronotopens mästare, men frågan är till vilken nytta? Manuset håller nu sådan kvalitet att ett förlag borde kunna avgöra både om det är en bra story och om jag kan skriva. Och om svaret på båda frågorna är ja, tror jag resten löser sig.
Min plan för sommaren är att sticka emellan med ett rollspelsäventyr till Daggerheart och att sedan ta tag i Jack Satan. Ja, det är alltså dags för Sagan om Kronotopen att vila ett slag. Men innan förlagen har hunnit läsa Kronotopens mästare räknar jag med att vara tillbaka i sagans värld igen.
Lämna ett svar