Ja, efter utsvävningarna i Den sista utposten har jag den senaste veckan fortsatt skriva på Jack Satan. Jag har två alternativa – och antagligen mycket mer kommersiellt gångbara – namn på boken, men det är kanske lite tidigt att byta ut arbetsnamnet redan nu.
Just nu håller jag på att drafta den saknade delen av storyn. Som jag nämnt förut saknas det sisådär 35 000 ord, vilket är en sommars arbete för mig. Jag kommer försöka skriva lite varje dag för att få orden på plats. just nu handlar det mest om att få till delar av sidoberättelsen.
Jag funderar på hur jag ska göra med flashbacks i berättelsen. Det mest naturliga är förstås att öppna berättelsen med en återblick på vad som hänt innan berättelsen tar vid. Det är ett känt grepp, både från litteraturen och filmen, men sedan blir det svårare. Jag skulle behöva återkomma till händelser som redan utspelat sig, man behöver hitta innovativa sätt att redogöra för dem på.
Polisens involvering är nästa svårighet. Jag vill inte att polisen ska bli huvudrollsinnehavaren, men i det svenska rättssamhället blir polisens förekomst i berättelsen en nödvändighet. Samtidigt tror jag mig ha hittat både ett format och en polisiär figur som fungerar, men återstår att se hur långt det håller allt eftersom berättelsen fortskrider.
Hur tycker du att man bäst redogör för det förgångna? Och vad tycker du gör en bra romanfigur som är polis? kommentera gärna.
Lämna ett svar