Fortsatt skrivtorka denna vecka, men en del grunnande och funderande. Du som följer bloggen vet att jag efter manusinlämning av Kronotopens mästare har varit på både Jack Satan och Den sista utposten. Men nu känner jag att det börjar dra i Kronotopen-tarmen igen.
På tal om manusinlämning, så har jag nu fått mitt andra, regelrätta refuseringsbrev. Precis som med förra brevet är det förstås inte mer än väntat. Nu står det stora hoppet till det förlag som återstår av de stora, innan jag blir tvungen att fundera över hur jag ska gå vidare. Det finns förstås många alternativ, men de tre kanske mest rimliga är:
- Skicka manus till de mindre förlagen
- Ge ut boken själv
- Fortsätta utan tanke på utgivning
Jag har tidigare gett uttryck för att jag inte ser möjligheten att ge ut boken själv som ett alternativ. Det handlar inte så mycket om att jag inte vill ta den finansiella risken, som att jag inte vill ta den kvalitativa risken. Accepten från ett förlag är trots allt en kvalitetsstämpel. Det vore ganska tråkigt att lägga en massa pengar på att ge ut en bok, när jag inte vet att den håller tillräckligt hög kvalitet. Visst finns det böcker som blivit storsäljare utan att passera förlagens nålsöga, men de är ganska få. Och det finns antagligen en anledning till det.
Att vända sig till de mindre förlagen känns utifrån min synvinkel nästan lika riskabelt som egenutgivning. Hos ett mindre förlag är det inte alls säkert att boken går igenom samma rigorösa process som hos ett större förlag. Dessutom tycks många mindre förlag vara verksamma i hybridfållan, där författaren själv förväntas bidra ekonomiskt. Det blir i praktiken lite av en glorifierad egenutgivning. Jag har själv läst både helt egenutgivna böcker och böcker som getts ut på hybridförlag. Kanske har jag (eller, snarare författaren) haft otur, men även om berättelserna i sig kan vara nog så fängslande har textbearbetning och redigering ofta lämnat ett och annat att önska.
Nej, då tror jag hellre att jag står över och fortsätter skriva på de båda andra delarna i Kronotopen-sviten. Dels ger det mig en bättre bild av berättelsen som helhet, dels ger det kanske bättre förutsättningar till utgivning i framtiden. Om inte annat kanske det ger mig själv bättre motivationen att fortsätta skriva.
Lämna ett svar