Det första utkastet till Sagan om Kronotopen skrev jag för vuxna eller möjligen unga vuxna. Egentligen var det nog helt utan eftertanke. När jag har tidigare skrivit (något som kan liknas vid) deckare har det vuxna temat på något sätt varit givet, med inslag av sex, droger och våld. Men i första utkastet till Kronotopen blev det nog så av bara farten.
Det var först när jag skulle börja ta berättelsen vidare till ett andra utkast som jag insåg att de vuxna inslagen kanske var just bara onödiga parenteser. Dessutom insåg jag att jag kanske gått miste om en viktig poäng som jag ville göra, något som jag dragit fram från min egen barndom, nämligen relationen till sina föräldrar. I vuxenversionen blev det snarare en man-/kvinna-relation, vilket — hur spännande det än kan vara — inte var riktigt vad jag ville komma åt. Återigen hade någon slags pragmatism krupit sig in och tagit över, utan egentlig avsikt eller eftertanke.
Slutligen fanns det ett mer praktiskt problem med det första utkastet. Berättelsen kräver att huvudkaraktärerna gör gemensam sak, men hur rimligt är det egentligen att 3-4 vuxna personer lämnar vardagen för ett äventyr? Även med den bästa story (vilket jag inte är rätt person att bedöma om det är) kändes det stundtals lite krystat.
Så lösningen blev att inte bara skriva ett andra utkast, utan att också göra huvudkaraktärerna till barn. Det gav mig nya infallsvinklar och gjorde berättelsen bättre, tycker jag. Jag tror att även nästa utkast kommer landa i kategorin ungdomsbok, och då är det kanske också dags att shoppa runt den bland förlagen. Men det finns en vuxenversion att återgår till, om det skulle visa sig vara mer intressant.
Lämna ett svar