September är som bekant bokmånaden nummer ett och när detta inlägg publiceras är jag precis hemkommen från Bokmässan i Göteborg. Den kommer du få läsa mer om i nästa veckas inlägg, men redan förra helgen gick en trevlig liten tillställning av stapeln i blekingska Jämshög.
Jag har redan nämnt det i ett tidigare inlägg, men det handlar alltså om ett globalt koncept, International Organisation of Booktowns, som gör nedslag på litteraturhistoriskt viktiga platser. I nätverket ingår av litterära byar över hela världen; från Featherston på Nya Zeeland till Cargill i Kanada, via Richmond i Afrika, till Jämshög i Europa; allt som allt 19 byar. Jämshög är förstås byn som gett oss storheter som både Harry Martinsson och Sven Edvin Salje, men där finns också en folkhögskola med potentialen att ge oss nya framgångsrika kulturarbetare.
Det var också folkhögskolan som var själva navet för helgens bokbyfestival. Här fanns diverse aktiviteter, matvagnar och bokbord i massor. Jag gick på tre olika seminarier, där det jag såg fram emot mest var Tobias Regnells föredrag om att sätta fart på sitt bokprojekt. Han gav många bra tips som jag kommer försöka använda mig av i det fortsatta arbetet med Sagan om Kronotopen. Regnells råd var knappast nya, i synnerhet inte om man följt hans veckobrev och ledare i Skriva, men det känns alltid bra att höra någon säga det. Tänk, att så fungerar vi människor ofta. Vi kan läsa något, se något och ändå fånga ytterligare en dimension genom att lyssna till någon.
Sedan gick jag också på ett seminarium med litteraturvetaren Katarina Gregersdotter om Nordic Noir och ett annat med Mattias Edvardsson om spänning, familjehemligheter och mörka drivkrafter. Båda, tänkte jag, kunde ge uppslag till min thriller Jack Satan, och det var rätt tänkt. Gregersdotter visade bland annat hur svensk litteratur tas emot i utlandet. Exempelvis finns det svenska böcker som är ganska långt från kriminalroman, men som vid lansering på engelska ändå fått ”nordic noir” utskrivet på omslaget, inte sällan tillsammans med en karg vinterbild.
Mattias Fredriksson blev en frisk fläkt som avrundade min heldag på bokbyfestivalen. Han beskrev sin karriär på ett ödmjukt och humoristiskt sätt. Hans berättelse visar dels på att man aldrig ska ge upp, dels på att en succé kan komma oväntat och plötsligt. För min del blev det något av en bekräftelse på vad jag alltid trott mig veta: det kan ta tid att bli utgiven, och när det väl ske kan det ändå dröja flera böcker till innan man kan skörda framgångens frukt – om någonsin. Ingen kan klandra (blivande) författare för att inte gilla utmaningar…
Jag ska inte spoila nästa veckas redogörelse av Bokmässan, men lika storslaget som det är att vandra runt på Svenska Mässan i Göteborg; lika gemytligt var det att traska runt i byn nästan hemmavid. Det är förstås inte rättvist att jämföra David med Goliat, men jag vill ändå påstå att Jämshögs bokbyfestival 2026 gav 30% utbyte till 5% av kostnaden. Det kanske låter futtigt, men väl värt en lördag.
Lämna ett svar