Jag återvände hem från årets upplaga av Bokmässan — den med stort B — med en rejäl förkylning i bagaget. Och i vanlig ordning (detta var min andra gång…) uppehöll jag mig inte vid de seminarier, montrar eller kändisar som synts i tv-rapporteringen. I gengäld fick jag med mig en hälsosam dos tankar kring AI, spelens betydelse för berättandet och diverse uppslag till hur jag ska jobba vidare med mina olika projekt.
Årets mässa blev ändå en decimerad tillställning för min del. Liksom förra gången, år 2024, hade jag köpt ett Guldkort till early-bird-pris, men jag valde att bara stanna torsdag-fredag. Med tanke på att förkylningen slog till med full kraft på lördag kväll är jag tacksam för det valet, men det var inte alls självklart förrän veckan innan mässan. Beslutet kom sig istället av ren och skär ekonomi. I ett halvårs tid har jag — så fort jag skrivit till förlag eller agent — proklamerat att jag kommer vara på Bokmässan, ifall de händelsevis skulle vilja träffa personer bakom raderna.
Det medför ju någon slags implicit skyldighet att faktiskt befinna sig på mässan, om det omöjliga trots allt skulle hända. Men nu bar det sig inte bättre än att jag bara fick till ett enda möte, och detta redan på torsdagen. Att jag stannade på fredagen också berodde på att jag ville få valuta för biljetten och gå på flera av seminarierna som hölls då. Men att skiljas från ytterligare 4.000 kronor i hotellövernattningar för att även stanna lördag-söndag kändes inte längre aktuellt. Trots detta är mässan en upplevelse. Jag fick nog mer ut av den i år, när jag inte sprang runt till 50 olika montrar och jagade redaktör eller förläggare, än förra gången. Så troligtvis blir det ett besök även nästa år, om så bara för en dag.
Men mötet då, undrar ni? Jo, jag fick i alla fall helt okej feedback på några sidor ur Kronotopens mästare. Det känns bra att äntligen ha fått en uppfattning om var förbättringspotentialen finns. Men till syvende och sist handlar det nog mest om att historisk fantasy för tonåringar kanske inte är den mest kommersiellt gångbara genren av alla. Det märks tydligt när man ser mängden egenutgiven och hybrid-utgiven fantasy på mässan, jämfört med vad som står att finna i bokförlagens montrar.
Detta är förstås inte skäl nog att låta Kronotopens mästare falla i glömska. Nej, nu väntar jag bara på feedback från ett par testläsare, sedan ska jag försöka omsätta lärdomarna i ett fjärde utkast. Och givetvis finns det mera att säga från Bokmässan, men jag kommer att portionera ut det i bloggen under hösten. Stay tuned!
Lämna ett svar