Den senaste veckan har jag gjort ett avbrott i Kronotopen-arbetet och i stället fokuserat på att göra klart ett äventyr till rollspelet Call of Cthulhu Sverige från Eloso förlag. Jag har tidigare nämnt Lovecrafts kosmiska skräckvärld som en inspirationskälla för mitt skrivande, men det är länge sedan jag skrev något som specifikt utspelar sig i den miljön.
Detsamma ska sägas om spelhobbyn i allmänhet, eftersom jag först de senaste åren har återfått intresset för rollspel. Det har jag förmodligen Stranger Things och alla kickstarters för svenska rollspel att tacka för, men också det faktum att mina egna barn kommit i rätt ålder för att lyfta ögonen från Nintendot.
Så varför förlorade jag intresset, då? Jo, för att i slutet av förra årtusendet försökte jag mig på konststycket att ge ut ett eget spel, helt på egen hand, med allt vad det innebar; worts and all. Och det innehöll verkligen många vårtor. Illustratörer hoppade av, om de ens varit kontrakterade från början, och jag svarade själv för all textmassa. Resultatet blev en mix av dåligt korrekturlästa texter, ett halvbra (men ändå lite innovativt) regelsystem och en alltför generisk spelvärld; allt hopklumpat som ett lösblandsystem i ringpärm med en usel layout och fruktansvärt dåliga fotografier i stället för illustrationer. Efter den pärsen la jag rollspelandet på hyllan.
Men nu har jag alltså knåpat ihop ett scenarion till Call of Cthulhu Sverige. Möjligen dyker det upp på ett konvent eller i en speltidning, alternativt på DriveThruRPG, men det får framtiden utvisa.
Lämna ett svar