Denna veckas inlägg hade jag tänkt ägna åt Lunds Rollspelsfest, men så gick ännu en av mina idoler ur tiden. Jag tänker självfallet på Sir Patrick Stewart. För den stora massan var han nog mest känd som professor Xavier i Marvel-universumet, men för mig kommer han alltid främst att vara kapten1 Jean-Luc Picard i Star Trek: The Next Generation, TNG.
Låt gå att Star Trek förlorat sin mojo, med ljusglimten Strange New Worlds som enda undantag, men Picard & Co. räddade mina eftermiddagar när jag kom hem från skolan. De gav ovärderliga uppslag till nya äventyr och karaktärer i rollspelens värld. Men det var först när serien var inne på sin sjunde och sista säsong som jag blev totalt hooked. Därför minns jag fortfarande hur jag under första veckorna i lumpen läste seriens avskedshälsning i magasinet Starlog avigt och rätt. Det var först då — något år innan den informationen lätt kunde ha hittats på internet — som det stod klart för mig att det inte skulle bli fler avsnitt av serien, även om filmen Generations redan var på gång.
När Stewart under pandemin återvände till sin kanske mest ikoniska roll, för tre säsonger av Start Trek: Picard, hade han länge varit känd även för sin humor, sin oklanderliga stil och för rollen som professor X. Men han var då också en gammal man. Hans död vid 86 års ålder är — för att låna ett uttryck från en annan Star Trek-legend — fullkomligt logisk. Ändå känns det lite som att en bit av mitt eget liv har ryckts ifrån mig.
I sina memoarer, Making It So,2 berättade Sir Patrick inlevelsefullt om sitt liv. Han verkade minst sagt nöjd med vad han åstadkommit och drog sig inte för att också berätta en del mindre smickrande saker om sig själv. Som hur han bedrog sin fru under de första TNG-åren, när Atlanten och den nordamerikanska kontinenten skilde dem åt, och hur han betedde sig som en diva när han — den store Shakespeare-skådespelaren — läxade upp sina TNG-kollegor. Men kanske är det också vad som gjorde honom så älskvärd. Hans tillkortakommanden gjorde honom mänsklig, samtidigt som han svingade sitt inflytande för en bättre, mer framstående och stiligare värld.
Genom åren har det blivit flera Star Trek-serier av skiftande kvalitet och med andra befälhavare. Även om jag har kunnat se en och annan av dem med behållning, förblir dock Jean-Luc Picard min kapten. Vila i frid, Sir Patrick!
- Motsvarande grad i svenska marinen är kommendör. ↩︎
- Jag rekommenderar den som ljudbok, inläst av Stewart själv, men kan även köpas i pocketformat på Science Fiction-bokhandeln. ↩︎
Lämna ett svar