Det känns nästan overkligt, men när jag publicerar det här inlägget har jag precis slutfört redigeringen av den första boken i Sagan om Kronotopen. Redan tidigare i veckan kostade jag på mig att skicka de första fem kapitlen av boken till ett urval av litterära agenter.
Boken har också fått ett namn: Kronotopens mästare. Det är förstås ett namn som växt fram under en tid, tillsammans med namnet på åtminstone nästa del i serien. Vad den tredje boken ska heta har jag ännu inte bestämt. Och den tredje delen är ju inte heller skriven än, medan del två är på god väg.
Slutspurten har gått över förväntan, mycket tack vare att jag i vintras högläste den andra halvan av boken för min yngsta son. Efter nattning passade jag sedan på att redigera de passager jag nyss läst, medan jag hade fortfarande hade bristerna färskt i minnet.
Det känns befriande att äntligen vara ”klar”, men jag inser förstås att det är en sanning med modifikation. George Lucas hävdar ju att filmer aldrig blir klara; bara övergivna. Hans tes är att en film aldrig blir helt färdig, utan vid en viss tidpunkt måste filmskaparen helt enkelt släppa taget. Just precis så känner jag just nu med första delen av Sagan om Kronotopen. Jag skulle ha kunnat fila på den i fem år till – flyttat några kommatecken hit eller dit, ändrat i dialogen eller kastat om ett par kapitel – men då får vi antagligen aldrig veta om den ”håller” för utgivning.
Och framför allt tror jag att den förbättringspotential som kanske trots allt finns – för det finns alltid en förbättringspotential – är beroende av två saker: att jag får en redaktör och att jag kan skriva färdigt del två och tre. Önska mig lycka till!
Lämna ett svar