Hoppas att du har haft en trevlig midsommar! Och med det årliga intaget av sill avklarat är det återigen dags för ett blogginlägg; lite mer allmänt hållet, denna gång. Sillen har, som bekant, haft en avgörande betydelse för de svenska fiskelägren, liksom för landets BNP; åtminstone under delar av 1700- och 1800-talen.
Eftersom en del av berättelsen om Kronotopen utspelar sig i Karlshamn – eller, rättare sagt, fiskelägret Bodekull – är sill inte ett okänt fenomen för våra hjältar. Men i Karlshamn kokades också mycket spigg för att bli lampolja, även om det var vanligare på 1800-talet än när berättelsen tar sin början. Det lär ha luktat fruktansvärt.
Just oangenäma lukter är något som tyvärr fortfarande präglade Karlshamn under min uppväxt. Om det inte var den oljestinna doften från ”sojan”, som Karlshamns Oljefabrik (numera AAK) kallades i folkmun, så hände ungefär varannan vecka att det ”luktade Mörrum”. Det var pappersbruket, som innan moderna reningsprocesser infördes på 1990-talet spydde ut en lätt svavelaktig odör som låg kvar i någon dag över grannskapet.
Idag har båda industrierna sedan länge fått någorlunda ordning på sina utsläpp och lukterna är inte längre lika pikanta. Men de finns kvar, liksom staden. Det är något speciellt med att låta en berättelse utspela sig i sin ”egen” stad. Det både underlättar och förpliktigar. Men jag hoppas förstås att både Karlshamnsborna och Kristianstadsborna har överseende. Om du vill läsa mer om varför de båda städerna figurerar i Kronotopen, hittar du ett tidigare blogginlägg här.
Lämna ett svar