Medan Sagan om Kronotopen inte är avsedd att ha en religiös prägel, har religionen förstås en given plats i 1650-talets Europa. Dessutom är ju en av huvudpersonerna son till en präst, vilket naturligtvis medför att berättelsen snuddar vid religion vid både ett och två tillfällen.
Vilken religion då, frågar du dig? Jo, protestantisk kristendom är statsreligion i både Sverige och Danmark, även när berättelsen i huvudsak utspelar sig. Men i gränslandet mellan de båda rivaliserande länderna är det många saker som skiftar; språk, valuta och gränser. Så även religionen. Jag låtit protestantismen och katoliscismen gå in i vart annat, vilket – medan det inte är historiskt korrekt – passar berättelsen bättre.
För det är vad religion är för mig; bra berättelser. Ibland dåliga också, förstås, men mestadels bra. Många av vår tids kända berättelser är sprungna ur religiösa och skapelsefilosofiska synsätt, vare sig vi tänker på det eller inte.
Senare i Sagan om Kronotopen får religionen en större betydelse, åtminstone rent miljömässigt, men det får bli ett annat blogginlägg.
Lämna ett svar