Det har nu gått några veckor sedan jag senast skrev om AI. Jag försöker medvetet avhålla mig från att låta detta fascinerande ämne uppta alltför stora delar av bloggen, men det är nog ofrånkomligt att det fortsatt blir ett och annat inlägg om saken emellanåt.
Den här veckan blir det lite av att krypa till korset för min del. Innan jag hann bekanta mig med franska MyScript, skrev jag ett par kapitel av Den sista utposten i appen Anteckningar; det vill säga, utan transkribering direkt på paddan. Istället tog jag skärmavbilder, varav en del som jag redan låtit transkribera genom att rotera olika delar av kapitlen mellan Claude, ChatGPT och Lumo.
Eftersom jag betalar bara för Lumo, har jag varit tvungen att portionera ut arbetsbördan över flera dagar. Så när jag häromdagen hade några avslutande sidor att be ChatGPT transkribera, hände något märkligt:
AI hallucinerade alltså friskt, vilket i sig kanske inte är så märkligt. Det märkliga är att den klarat uppgiften vid två tidigare tillfällen, utan att hallucinera, och att ChatGPT nästan tycktes veta att dessa sidor var de sista jag avsåg att ladda upp.
Det kan förstås vara — och är antagligen — ett rent sammanträffande, men nog är det lite spöklikt. I synnerhet eftersom jag noga delat upp sidorna, 5-10 åt gången, mellan tre olika AI. ChatGPT har alltså fått tre omgångar med 5 sidor, mellan vilka andra AI-tjänster har transkriberat 10-20 sidor som saknas i ChatGPT:s flöde.
Någonstans tycker jag det är lite skrämmande, även om jag är — och hela tiden har varit — medveten om riskerna. Det känns skönt att ha hittat ett annat sätt att hantera mina handskrivna sidor på, men mer om det i ett framtida blogginlägg.
Lämna ett svar