Stockholmssyndromet

Den gångna veckan tillbringades med familjen i Stockholm. Det var en riktigt bra vistelse som bland annat innehöll en sightseeing med Oceanbus. Det är helt enkelt en resa med amfibiebuss som sker delvis på sjön (!?) och där guiden berättar roliga anekdoter om ställena vi passerar. Låt gå att jag som vuxen kanske hade koll på det mesta, men barnen älskade det.

Reseledaren skämt om Stockholmssyndromet fick mig att tänka på andra ”syndrom” som kanske är typiskt stockholmska. Som det faktum att nästan all servicepersonal pratar engelska med en. Åtminstone om man själv talar blekingedialekt.

Men resan bjöd också på två upplevelser som har direkt bäring på mitt skrivande. Först och främst så lyckades jag plita ner ett kapitel till Jack Satan-boken. Jag hade hoppats på mer, men sommaren är inte slut än. De kommande veckorna ”rejsar” jag vidare mot 80000 ord.

Avgjort tråkigare var att jag under resan mottog mitt första refuseringsbrev från ett bokförlag. Jag har tidigare skrivit om dito brev från litterära agenter, men det här var alltså första gången det kom från någon som fått ta del av hela manuskriptet. Det var förstås på intet sätt oväntat, men likväl lite smolk i bägaren. Samtidigt har jag fått lite nya idéer till det fortsatta arbetet med Sagan om Kronotopen, och även en helt ny idé. Den får dock vänta till en annan vecka. Stay tuned!