Förra veckan skrev jag kort om våndan med att skriva antingen för (unga) vuxna eller för barn. Denna veckan tänkte jag kort beskriva ett annat dilemma, delvis sprunget ur just beslutet att skriva utkast nummer två för barn och ungdomar, nämligen språket.
Mitt första utkast till Kronotopen-böckerna skrev jag på svenska. Men när jag skulle börja med utkast nummer två valde jag att skriva på engelska i stället. Bakom beslutet låg dels det faktum att jag inte själv har alltför höga förhoppningar om att ett svenskt förslag ska plocka upp något så smalt som en historisk fantasy; dels att jag känner att min svenska kanske är för högtravande.
Att skriva på engelska kanske skulle fungera som en lämplig begränsning för mig, tänkte jag; att jag inte skulle kunna ägna mig åt mina språkliga utvikningar i lika hög utsträckning. Och det borde i sin tur göra boken mer lättillgänglig för unga.
En tredje, kanske inte lika viktig, anledning är att jag skulle vilja be en brittisk författarkollega agera lektör, och då måste ju boken vara skriven på engelska in the first place. Så boken finns alltså i ett andra utkast på engelska.
Men nu, parallellt med att jag färdigställer första utkastet av bok två i serien, får första delen ett nytt, tredje utkast; denna gången på svenska.
Lämna ett svar